Jag börjar tro att det är nåt seriöst fel på mig. Jag har blivit sjukt känslig. Fattar inte hur detta hände. Igår tex, jag skulle skjutsa hem Fredrik på kvällskvisten. Då såg jag en utveckligsstörd gubbe som stod på trottoaren, nånstans efter bron i Bergsåker, men jag tänkte inte mer på det och körde vidare. På vägen hem körde jag bakom en buss och när jag närmade mig bron såg jag gubben igen, han sod på samma ställe som förra gången. Han började vinka åt bussen som att han ville att den skulle stanna, men bussen körde bara vidare. Jag som bor i Bergsåker vet att det har varit en busshållplats där gubben stod, men det var jättelänge sen. Förmoligen hade denne man en gång i tiden väntat på bussen just där, men han förstod väl inte att det inte var en busshållplats länge.
Och nu till det roliga, när jag såg detta och tänke på denne stackare som bara stod där och inte förstod nåt,  så BÖRJADE  JAG ATT GRINA. Inte böla direkt, men det kom en liten tår. Jag tyckte så synd om honom och han var så söt. Nej, shit, nu kommer det igen...