Under den gångna veckan, när jag hade huset för mig själv blev jag mot min vilja, tvungen att köra en tvätt i tvättmaskin. När jag inte ens lyckdes med detta, insåg jag något, något som jag egentligen insåg för flera år sedan (men har ignorerat sen dess) att jag är världens mest bortskämda 21-åring. Inte alltid på ett dåligt sätt. Men ni förstår kanske och ni är säkert beredd att hålla med.
Därför har letadet av lägenheter satt igång på riktigt nu. For real, you know!
Jag som i vanliga fall är väldigt kräsen av mig, skulle nöja mig med an halvskabbig minietta.
Fast helst väst på stan. Nära miun. Där jag förmodligen kommer tillbringa mycket av min tid i tre år framöver.

Jag kommer klara med galant på egen hand. Fast många av mina middagar kommer nog ändå förtäras på fuxvägen.

Hej!