Sommaren är slut. Och jag som älskar den.
Jag älskar att cykla på landsvägar eller på grusvägar längs gröna åkrar. Jag älskar att känna vinden i mitt hår. Och jag älskar att ha solen i ögonen.

Nu känner jag kylan mot kinden och ser att solen går ner snabbare än någonsin förut.
Magiskt, men tragiskt.

Jag älskar naturen, men efter varje sommar känner jag att jag har njutit av den för lite.


Oj, vad poestiskt jag blev all of a sudden. Äh nu skiter jag i det här, nu blir det idol i mina bästa mjukisbyxor och största t-shirten jag kan hitta. Godnatt!