Idag är jag på bra humör, konstigt nog. Plugg står på schemat, hela dagen.

Gud vad jag surrar om det här. Men efter fredag slipper nu höra och jag slipper tänka mer. Den här veckan kommer jag sitta fastklistrad vid mitt köksbord.  Okej, jag vill göra det, men får väl se hur det blir med det.

Det kommer vara en sån lättnad på fredag. Även fast jag inte klarar den. Omtentan är ju redan i februari ändå.
Nu när jag förmodligen kommer ligga på gränsen mellan att klara den och inte klara den, så kommer det vara svårt att avgöra hur det har gått. Det är minst sagt en ovanligt känsla för mig. Måste man vänta flera veckor på resultatet, kan man inte bara få veta på en gång?

Så nästa vecka ska jag njuta, oavsett hur det går. Göra saker som har laget på hyllan ett bra tag nu. Fota, fixa i lägenheten, träna!

Städa bort julen skulle jag också behöve göra..



Frågan är ju hur jag ska klara av att plugga på heltid i tre år?
Men oroa er inte. Jag ska!