Dagen D

Då var denna dag kommen. Dagen som jag så länge fruktat.

Ett tag var jag helt övertygad om att jag skulle kugga och att det skulle vara jordens undergång. Dom två senaste veckorna har jag däremot kännt mig ganska lugn. Mestadels för att jag intalade mig att det inte skulle göra nåt om jag blev tvungen att göra omtenta.
Dom senaste dagarna har jag känt att jag nog ska klara av ett godkänt iaf. Och igår kväll kände jag mig helt lugn. Trodde jag.
Jag har inte sovit en blund i natt. Kollade på klockan både, ett, två, tre och fyra. Hörde när brevbäraren kom vid fem och jag hade ställt klockan på halv sju. Trots det kände jag mig väldigt pigg när jag vandrade bort mot Tonhallen.
Jag som aldrig varit med om en tentaskriving förut, kände mig lite bortkommen. Till slut hittade jag iaf mitt namn på en stor tavla och jag skulle tydligen sitta längst fram. Väl därinne blev jag tillsagd att varken ha jacka eller väska i närheten, vilket jag heller inte hade förstått. Man ska skriva varje svar på ett separat papper och sitt kodnummer längst upp...blabla blaaa.
En himla procedur innan man fick börja skriva.
Jag gick igenom alla frågor först och drog en lättnadens suck, inga frågor om internationellrätt, förvaltningsrätt eller straffrätt. Skönt!

En fråga svarade jag med ett ord och där rök fyra poäng ganska snabbt.
Jag tror dock att jag lyckades skrapa ihop 16 poäng som är hälften och gäller för att bli godkänd. Tror och hoppas!

Jag känner iallafall en otrolig lättnad. Nu är det gjort, tack och lov!



Snart ska jag åka och handla i Nacksta. För ikväll blir det tacos!
Vid ett ska jag vara nera på stan för en sedvanlig fredagsfika.
18.30 är det handboll i Skönsberg, hade kanske tänkt pallra mig dit bort om jag får sällskap av Mallan.
Annars ska jag även hinna städa ut julen. Lite sent ute faktiskt, så det ska bli skönt att slippa allt rött. Känner även att sug efter att gå ner på Interflora och köpa en stor bukett med tulpaner.

Nu ska jag packa ihop lagboken och all annan kurslitteratur och lägga dom långt långt bort, där jag aldrig mer kan hitta dom. (alternativt tre veckor innan jag får reda på om jag kanske måste göra omtenta ändå)


HEJDÅ



Såhär glad och skelögd känner jag mig just nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0