God morgon! Just nu står jag utanför Innergården och väntar på Anna. Vi ska hämta fika till dagens möte. Tror ni att jag var nå trött i morse då? Varje gång jag är sådär trött säger jag alltid till mig själv: jag skulle lätt betala 10 000 för att få sova nån timme till. När jag sedan väl är uppe är det aldrig så jobbigt som det känns innan.

Varför kan inte den känslan bara infinna sig direkt när klockan ringer?